Cecilia Hansson




Klassikersalongen på Kulturhuset 8 oktober: Anne, Charlotte och Emily Brontë, Martina Lowden i samtal med Tone Schunnesson och Cecilia Hansson

I Klassikersalongen samtalar författare, litteraturkritiker och kulturskribenter om moderna klassiker och äldre pärlor.

Nu lutar vi oss över världskartan, fångar in England och sätter fingret på en liten punkt i West Yorkshire, en by vid namn Haworth. Känns den igen?

Om du är en läsande människa bland miljontals andra läsare, nickar du säkerligen. I den byn framlevde tre systrar och en bror sina dagar, tillsammans med sin far. De bar efternamnet Brontë och prästgården som beboddes av familjen 1820-1861 är numera ett minst sagt välbesökt museum. Om brodern fallit i glömska, förefaller Anne, Charlotte och Emily Brontë odödliga. De tillhör helt enkelt litteraturhistorien.

Ikväll tar Klassikersalongen upp tre verk av systrarna: Främlingen på Wildfell Hall,Jane Eyre och Svindlande höjder.
 
Martina Lowden är författare, frilanskritiker och sedan 2005 redaktör för litteraturtidskriften ponton, som publicerar texter av unga mellan 14 och 21 år. Senaste boken var rimsagan Hur man blir en sten (2014), ett samarbete med konstnären Klara Kristalova.

Cecilia Hansson är poet, översättare och journalist. 2019 utkom romanen Au pair på Natur & Kultur. I den går Cecilia Hansson i närkamp med ett liv tills någonting äntligen ger vika. Det handlar om förhållandet mellan misslyckande, längtan och kreativitet, om att bli sig själv och att bli konstnär. I samband med detta återutges Hanssons diktsamlingar som en samlingsvolym, med ett nyskrivet förord av Kristian Lundberg.

Tone Schunnesson är författare, poet och dramatiker. Hon debuterade med romanen Tripprapporter 2016 som också nominerades till Borås debutanpris samma år. 2019 sattes hennes dramatisering av Jane Eyre upp på Folkteatern i Göteborg.

”Au pair”– samtal med Nina Katarina Karlsson på Göteborgs Litteraturhus

Samtal med Zandra Thuvesson på Konstnärernas Riksorganisations riksmöte 2019, fredag den 3 maj kl. 13-17 på Svensk Form i Stockholm.


13.00 Välkomna
Katarina Jönsson Norling, ordförande, samt Eva Månsson, verksamhetschef, hälsar välkomna.

13.10 Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden
Stella d’Ailly, konstnärlig ledare/verksamhetsledare Mossutställningar, presenterar projektet som i fem akter vill bidra till ett holistiskt perspektiv på stadsplanering.

13.30 Gestaltningsuppdrag, nya rekommendationer
Konstnärernas Riksorganisation arbetar för att ta fram rekommendationer vid upphandling av gestaltningsuppdrag.
Katarina Renman Claesson, jurist på Konstnärernas Riksorganisation, redogör för rekommendationerna i upphandlingsprocessen.

14.10 Artworks – mobilapp och webbplats som inspirerar en ny generation konstköpare
Går det att sälja konst via digitala plattformar? Henrik Kanekrans, grundare av Artworks, berättar om deras idé och villkor för konstnärer.

14.30 Kaffe

15.00 Bättre villkor för verksamma inom Formområdet
Konstnärernas Riksorganisation undersöker villkoren för verksamma inom formområdet. Sanna Svedestedt Carboo, vice ordförande, samt Nika Persson, designer och konstnär, rapporterar från pågående arbetet för bättre villkor när det gäller arvode, avtal och generella principer.      

Bensträckare

15.45 Konst och politik i Centraleuropa
Zandra Thuvesson, politisk sekreterare på Konstnärernas Riksorganisation, samtalar med Cecilia Hansson, författare, om hur konservativa och högerpopulistiska krafter driver allt hårdare krav på styrning och censur. Inte minst i Centraleuropa politiseras idag konstlivet. 

16.30 Seminariet avslutas

Sydsvenskan recenserar: ”Vittnesmål inifrån Alzheimers sjukdom Hur är det att leva med en sjukdom som upplöser jaget? I två nya böcker som skildrar alzheimer på nära håll hittar Oline Stig hoppfulla strategier och en viktig lärdom.”

”Mitchells bok är lärorik. Den är absolut inte hurtfrisk, men om man vill kan man läsa den som ett slags handbok i hur man kan leva och samleva med demens. Den kanske viktigaste lärdomen: när minnet sviker finns känslorna kvar. Beröringen av någons hand, en smekning, en blick, ett skratt.Efter läsningen tar jag upp Seisenbachers diktbok igen. Med Mitchell i bakhuvudet läser jag den annorlunda. Inte så att mörkret försvinner. Men det finns en stilla rytm i det uppbrutna bildflödet, i den absoluta koncentrationen som uppstår när kommunikationen upphört och måste hitta nya vägar. Och i mötet mellan mor och dotter som faktiskt sker: ”barfota i det morgongrå / vi verkar / söka efter lösenord / / långt där borta flyger de / om varandra / lever vidare / välordnat / smyckade med blommor”

Läs hela recensionen

Göteborgs litteraturhus, 9 april kl 19: ”Au pair – en memoar om besatthet”

Samma kvinna återvänder genom åren gång på gång till Wien hon läser filosofi, blir översättare, skriver poesi och reportageböcker, gifter sig och får barn, men uppehåller sig hela tiden i tanken kring en plats, den plats i Wien där allting skedde eller inte skedde. Vad är det som gör att vissa händelser påverkar oss på djupet, blir nycklar till vår förståelse av oss själva och omvärlden?

Au pair är en memoar om besatthet. Cecilia Hansson går i närkamp med ett liv tills någonting äntligen ger vika. Det handlar om förhållandet mellan misslyckande, längtan och kreativitet, om att bli sig själv och att bli konstnär.

Som 42-åring är Cecilia åter i Wien och sitter i samma korridor som när hon var nitton. En man i solglasögon. Är det han? Och har vi inte lärt oss av böcker som I Love Dickatt en inställd kärlekshistoria också är en kärlekshistoria

Cecilia Hansson samtalar med Nina Katarina Karlsson, litteraturkonsulent på Kultur i Väst, översättare och f.d. au pair i München.

I SvD Kultur, om tre Ingmar Bergman-romaner, som för mig är svåra att släppa.

”När trilogin är slut gapar tomheten emot mig, lika starkt som Annas livsångest saknar slut.

Men precis då uppstår något annat: minnet av det sommarprogram som Ingmar Bergman spelade in 2004, där han ägnade sig åt musik som följt honom genom livet. Programmet avslutades med en fråga om varifrån musiken, som är så vacker, egentligen kommer? Något så sagolikt kan ju bara inte uppfinnas av människohand. Den frågan kan man även ställa sig när man läst Bergmans trilogi. En del av storheten i Bergmans konstnärliga gärning är nämligen att skildrandet av det svåra gör att motsatsen visar sig, och så uppstår försoning på ett annat, högre, plan. Faktum är att detta märks ännu tydligare när inte filmmediet (förlåt alla cineaster!) larmar och gör sig till. Och varifrån kommer den begåvningen? Varifrån kommer seendets och berättandes gåva?”

Läs hela essän


Lohrs bokhandel i Göteborg, 10 april, kl. 18.30: författarkväll med Cecilia Hansson

En kvinnlig poet mitt i livet skriver en bok om sin erfarenhet att som 19-åring har varit au pair i Wien. Under den tiden förälskade hon sig i sin tysklärare.

Gång på gång återvänder kvinnan till Wien, hon läser filosofi, blir översättare, skriver poesi och reportageböcker, gifter sig och får barn, men uppehåller sig hela tiden i tanken kring en plats, den plats i Wien där allting skedde eller inte skedde. Vad är det som gör att vissa händelser påverkar oss på djupet, blir nycklar till vår förståelse av oss själva och omvärlden?

Boken ”Au pair” handlar om förhållandet mellan misslyckande, längtan och kreativitet, om att bli sig själv och att bli konstnär. Är en inställd kärlekshistoria också är en kärlekshistoria?

Som 42-åring är Cecilia åter i Wien och sitter i samma korridor som när hon var 19 år. En man i solglasögon passerar. Är det han?

Lyssna gärna på samtalet med författaren och journalisten Cecilia Hansson.

Anmäl dig gärna senast 9 april. Inträde: 30 kr.

Välkommen!

Release och läsning av ”Sitta lugnt med ordentliga skor” på Söderbokhandeln

Foto: Lena Karlin

Världspoesidagen 20 mars på Kägelbanan

”På internationell nivå – hur har krisen i Svenska Akademien påverkat statusen för Nobelpriset i litteratur? SvD ställde frågan till ett antal författare och redaktörer.”


Elfriede Jelinek, österrikisk dramatiker och författare som belönades med Nobelpriset 2004:

”Nej, jag tror inte att priset kommer att ta skada av detta, kanske det första året, men inte framöver. Det är ju bra människor som tillkommit – även om jag ärligt talat måste säga att det gör mig ont om dem som lämnat Akademien.

Det oroväckande, nästan mefistofeliska i det hela är, att en enda människa med en uppenbart destruktiv potential kunde ställa till med allt detta.

Men jag sitter ju här långt borta, och har säkert inte uppfattat allt rätt.”


 
Läs hela reportaget ”Krisen bra för Nobelpriset”