När Agneta Enckell (född 1957) kastar ut den inledande dikten i ”(med eget namn, utan namn, ditt namn)” över boksidan sker det med lyrisk nonchalans och precision. Hon är en av Svenskfinlands stora poeter. Sedan debuten ”Förvandlingar mot morgonen” (1983) har hon gett ut åtta diktsamlingar, medverkat i brevböcker, skrivit hörspel och emottagit priser.

”ett kast mot himlen / och så väntar man / letar i minnet, svänger / ser i barnets öga / en skugga kanske / i de gåtfulla vatten / där bakom / djupen du kom ifrån”

Hennes språklandskap är ofta mjuka, rebelliska och allvarsamma undersökningar av existensens gränser. Det är dikter som gör upp med skrivandet och språket självt. Så även i ”(med eget namn, utan namn, ditt namn)”, som rör sig både kring det barn som blir till och skrivprocessen. Dikten söker barnets och skriftens ursprung, och vänder sig utåt, genom det konkreta till det större som finns utanför och inuti oss alla. Till det som finns bortom och före språket och den mänskliga tillblivelsen.

—————————————————————–

Läs hela recensionen i SvD

—————————————————————–