Cecilia Hansson





Fredrik Strage skriver krönika om Klaus Dinger, Neu och – Au pair

– ”The heart is a drum” innehåller klipp ur en intervju som journalisten Michael Dee gjorde med Klaus Dinger våren 1998. ”Man kan säga att jag missbrukade Neu för att förverkliga mina romantiska drömmar”, sa Dinger i texten som publicerades i tidningen Pop. ”Jag gav aldrig upp hoppet och det var egentligen därifrån Neu-beatet kom, det var ett beat som höll mig igång, ett beat som skulle göra att jag nådde tillbaka till min tjej.” Att Dinger tackade ja till att bli intervjuad, efter att i många år ha bojkottat medierna, berodde på att det var en svensk tidning som han hoppades att ex-flickvännen skulle se. Hjärtesorgen fungerade som en katalysator för musiken. Han slutade aldrig tänka på sin lieber Honig. ”Hon var den viktigaste flickan i hans liv ända till det sista ögonblicket”, säger Dingers änka i den nya filmen (han dog av en hjärtattack 2008).

Besattheten påminner om den som Cecilia Hansson beskriver i sin nya roman ”Au pair”, där en flyktig halvromans med en tysklärare i Wien i början av nittiotalet blir den utlösande faktorn för hennes skrivande. Några till synes banala ögonblick väcker poeten i henne. Nästan 25 år senare söker hon upp läraren. Hon säger ingenting, möter bara hans blick, och han känner inte igen henne. Men hon bryr sig egentligen inte om honom. Det är fixeringen i sig som intresserar henne, den som får henne att känna en getingsvärm inombords, ”tiotusen gaddar borrar sig in i mitt huvud”.

Läs hela fredagskrönikan

SHARE :

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.