Populistiska, nationalistiska och socialkonservativa agendor vinner återigen terräng i Europa. På hemmaplan står konsten inför Sverigedemokraternas tydliga hot: kultur som inte stödjer deras politiska projekt skall inte sanktioneras. Vilka är konstens strategier i detta skarpa läge av våld, censur och begränsningar av yttrandefriheten? Hur kan konsten bjuda extremism, nationalism och religiös radikalisering motstånd?
I samarbete GIBCA, Göteborg International Biennal for Contemporary Art.
Tid och plats: Studion kl 15-17.
Cecilia Hansson, författare och SvD-medarbetare
– Jag hade gärna sett att Akademien inte valt ett anglosaxisk pristagare i år igen, det språkområdet får tillräcklig uppmärksamhet redan. Jag tänker: varför inte välja pristagaren ur ett språkområde som låter många av oss upptäcka något nytt? Ungerskan är till exempel ett rikt språk som fött fram flera fantastiska och säregna författare. Idag verkar litterära giganter som László Krasznahorkai och Péter Nádas i landet. Att prisa någon av dessa två skulle vara att både prisa enastående författarskap, men även att ge en fingervisning om konstens betydelse i länder där den konst som inte stryker regimen medhårs sätts på undantag.
Författaren och essäisten Herta Müller om sitt författarskap.
Författaren och essäisten Herta Müller kommer till Stockholm under tillkännagivandena av årets Nobelpris och föreläser på Stadsbiblioteket om sitt författarskap.
Hon har länge varit en viktig röst som skildrat erfarenheterna av att leva under förtryck och i landsflykt. 2009 tilldelades Herta Müller Nobelpriset i litteratur för att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.
Herta Müller samtalar med Cecilia Hansson, författare och journalist. Hansson är i år aktuell med intervjuboken Hopplöst, men inte allvarligt – konst och politik i Centraleuropa, där bland annat Herta Müller är intervjuad.
”Curious anecdotes such as this aperçu from dramatist Peter Turrini abound in Cecilia Hansson’s compilation of interviews with eighteen writers, artists and film-makers from Austria, Hungary and Romania. Originally conceived as a declaration of love to Vienna and to art, her project expanded into an ambitious examination of the artist’s role in response to political pressures and constraints. This thread – the common experience of dictatorship and repression – draws together what might otherwise be a collage of disparate portraits from the three central European countries.”