Så här: det är åtta tjejer, eller unga kvinnor, som har olika anledningar till varför de kämpar om segern. De kommer från förhållandevis olika miljöer men gemensamt för dem alla är att de har en stark anledning till att ha valt just boxning. Anledningar som för vissa av dem ligger som bly längt fram i handskarna, redo att ha ihjäl motståndaren. Vem som vinner? På sätt och vis är den hägrande vinsten inte viktig för romanen, tävlingsmomentet är en fint. I stället är det vägen till cupen som är mödan värd, för att travestera Karin Boye.

Först ut i cupen är Andi Taylor som drivs av minnet av den lilla pojke som dog när hon var badvakt, ”rödbilsungen”, det ligger hela tiden i bakhuvudet på henne och seglar upp när hon minst anar det, precis som minnet av pappan som hon hittade död i en soffa. Hon har kört hela vägen själv till cupen, mamman är upptagen med lillbrorsan, han som har en annan pappa och är ”helt okej”. Andi Taylor har lagt allt hon har den här tävlingen och att just hon får möta Artemis, den söta, fixade, duktiga lillasystern i vinnarboxningsfamiljen Victor, där den peppade mamman och pappan hejar på intill ringen, är sorgligt och en bild av en verklighet där de svagaste ofta går under.

Sedan följer matchen mellan den besinningslösa Rachel Doricko, hon som har en kropp som är särskilt lämpad för boxning: ”Det är nåt skevt med hur hon står. Hon har en tendens att blinka mer än nödvändigt. Dessutom darrar hennes händer en aning. Det har aldrig slagit nån i familjen att kolla upp varför. Hon är bara darrhänt, tänker Rachels familj. Vissa har leverfläckar i ansiktet. Vem bryr sig om deras dotter har svårt att hålla i en penna?”.

Hon möter Kate Heffer, som sorterar livet i små lådor och som en dag ska bli bröllopskoordinator. ”I Seattle, där hon kommer ifrån, kändes boxning lite kaxigt, som nåt hon kunde hålla på med och prata om och som skulle få folk att tänka att hon var spännande och värd att bjuda in till saker och värd att fortsätta hänga med.”

Iggy och Izzy Lang är kusinerna som är tredje paret ut i kvartsfinalen, de har såklart fightats en miljon gånger tidigare, men det här är Iggys första ”Daughters of America”.

Rose Mueller och Tanya Maw som fajtas i den allra sista kvartsfinalen bär på öden så fulla av sorg att bokens pärmar är nära att rämna, det handlar om att bli både fysiskt instängd och utestängd, och hur allt detta sätter spår. Boxningen härbärgerar de känslorna: den tar inte bort smärtan av en förlorad mamma, men den förvandlar den till kraft som slungas genom luften, in i läsaren.

”Huvudslag” är helt annorlunda än de gamla vanliga berättelserna om revansch där den bäst lämpade vinner, som underdogberättelsen om Sylvester Stallones filmhjälte Rocky.

Romanen är snarare ett tvärsnitt av livets orättvisor, i en verklighet där man använder kroppens råstyrka. Märkligt tidlös är den dessutom, och mycket precist fångad av översättaren Anna Hörnell. Som en perfekt slipad kaststjärna, med åtta skarpa taggar som man gärna vill uppleva igen.