En resa i Rainer Maria Rilkes fotspår i Schweiz och i hans poesi 100 år efter hans död. Författaren Cecilia Hansson och radioproducenten Katarina Wikars besöker kliniken i bergen ovanför Montreux där Rilke dog i sin läkares armar i december 1926. De får komma in i rummet där han dog och drabbas andäktiga av Rilkesyndromet.

Rilke är en poet som är ständigt aktuell och som många fortfarande vänder sig till för att få råd om skrivandet. Han menade att det är nödvändigt att lära sig vara ensam och att tålamod är allt.

I första delen får de förutom en rundvandring på den exklusiva Clinic Valmont lära sig mer om Rilkes barndom och konfronteras med myterna om hans kringflackande liv mellan olika slott. Var Rilke en anspråksfull snyltgäst? Eller en poet som tvingades välja ensamheten för att få ro att skriva?

I andra delens besöks det lilla slottet Muzot i franskspråkiga delen av Schweiz. Det var där Rilke i februari 1922 drabbades av inspiration och skrev sina mest berömda verk: Duinoelegier och Sonetter till Orfeus efter en tioårig skrivkramp.

En mecenat från norra Schweiz köpte det medeltida slottet åt honom. Landskapet påminde honom om Italien och Spanien, säger Marcel Lepper, chef för Rilkestiftelsen i Sierre. Många besökare nuförtiden får en kick av mötet med Rilkes sista hem. Det framstår fortfarande som en hemlighet, ett mysterium. Rilke själv trodde på spöken och spiritismen låg i tiden. Och hur var det med Rilke och de förfärande änglarna?

I tredje delen besöks Rilkes grav vid kyrkan i Raron med utsikt över Alperna och försöker tyda den berömda dikten på hans gravsten tillsammans med poeten Jenny Tunedal.

Och hur var det egentligen på Rilkes begravning den där kalla vinterdagen för hundra år sedan? Silvia Bittel Rufeners pappa var faktiskt där. Poeten Marina Tsvetajeva skrev passionerade brev till Rilke till och med efter hans död. Och han fortsätter att fascinera. Lady Gaga har ett Rilkecitat på tyska tatuerat på armen. Redaktören Alexander Svedberg lär oss mer om Rilkes i vår tid så populära tingdikter. Och hur var det med Rilkes fascination inför Mussolini på 1920-talet? Rilke var aldrig demokrat för han ville hela sitt liv vara aristokrat, säger Marcel Lepper på Rilkestiftelsen i Sierre.